Och om du låg bredvid mig just nu
Och du var så vacker där du låg. Stilla bredvid mig. Jag hörde bilar utanför men fokuserade på dina andetag. Du andas in 37 gånger per minut. Jo jag erkänner, visst räknade jag. Nakna låg vi bredvid varandra, tomma av ord. Femton minuters tystnad tills du harklade dig lätt men valde att behålla tystnaden som den var. Jag antar att du tyckte det var bäst så, precis som jag. Det var inte speciellt kallt ute, inte varmt heller för den delen. Varken sommar eller höst, snarare något mittimellan. Men det var mörkt utomhus. Månen lyste upp rummet en aning för att jag skulle kunna utforma dina konturer. Ett svart vitt täcke delade vi på och jag flöt ihop med dig, kändes det som. Såhär vill jag ligga alltid, tänkte jag. Jag la min kalla hand på ditt svettiga bröst, trummade lite och fingrade lite. Du fick rysningar och även om jag inte såg på dig kunde jag känna dina ögon titta på mig. Jag var för nervös för att möta din blick, för nervös om den skulle innehålla samma nervösa, bubblande och längtande känslor som jag.
Vi låg i sängen i tjugo minuter tills du bröt tystnaden. Du vände dig mot mig, la handen på huvudet på sidan och tittade på mig. Granskade mig från topp till tå. En del av mitt bröst syntes genom mörkret och din blick fastnade. Nervös låg jag och lät dig granska mig utan ett ord. Jag gillade det.
- Hej på dig, sa du.
Du kollade på mig och jag visste att du kände samma sak. Det är helt enkelt någonting man vet.
- Hej på dig du, sa jag då.
