Konstens konstiga sidor



Konst är ett begrepp som för mig varit oförståligt. Meningen med konst, min egen påverkan av konst och konst i allmänhet. Begreppet; vad är konst? Jag tror inte det går att definiera konst. Konst är personligt och oberoende på vad andra människor tycker och tänker. Har du en tillräckligt bra idé om någonting kan det från ditt perspektiv ses som konst men för mig något helt annat. Konst definieras av människor som antingen skapar den eller hittar den. Men har inte själva konst hysterin gått lite över gränsen? Ibland känns det som att en känd konstnär kan peka på en symmetrisk sandslipad sten och säga ”konst, detta är konst” så blir stenen värd hur mycket pengar som helst.

Jag har mycket fördomar om konst. Överklassmänniskor med bruna polotröjer som diskuterar Jean Copleins senaste verk med en väldigt kulturell ton. Jag tror till viss del att mina fördomar stämmer. Eller fördomen om att överklassmänniskorna behöver någonting att spendera en del av sin förmögenhet och köper därför verk för flera miljoner kronor. Fast sen tror jag också att det finns konstsamlare som lever för sinsamling likadant som jag sparar alla biljetter och kort jag får. Min samling är dock värd en oväsentlig summa men för mig betyder den hela världen.

Men jag tror också att konst är så mycket mer. Det beror helt klart på vad konst är för dig men om du räknar in teater, musik, målningar skulpturer osv berör konst varje individ på något sätt hela tiden. Ordet konst är alldeles förstark förknppat med Mona Lisa, oljemålningar och polotröjer. Det är så mycket mer. Street preformance, hur mycket som helst egentligen. Frågar du mig tycker jag tillexempel att Factory Girl som är en film om Andy Warhol är den bästa konsten för mig. Inte just för att Andy Warhol är med i den utan för hur den är gjord. En människa som inte är konstnär kan omöjligt ha skapat en sådan film. Den är... helt orolig. Vinklarna, scenerna, skådespelarna allting är i perfektion och det anser jag vara konst. Men är det inte så? Att det som för mig är helt självklart tillhör kategorin konst kan du hålla för öronen, blunda och skrika, ta väck det förfan.
Det är ungefär som med ett klädesplagg, var och en får ha sin åsikt men om du sedan håller med är en helt annan sak.

Men vilken uppgift har egentligen konsten för vårt samhälle? Återigen är det en tolkningsfårga på vad som egentligen är konst. Men låt oss säga att det är musik, teater, målningar, skisser, street art, skulpturer.... där går jag igenom allting som berör oss dagligen. Men då kan du slå tillbaka och säga, jag lyssnar inte på musik, kollar aldrig film/teater och går aldrig på konstutställningar. Men faktum är att du påverkas så mycket mer än du tror. Musiken i matafären, graffitin med ordet ”kuk” på sätena i bussen (om det nu är konst..?) osv. Vårt kulturella samhälle bygger på konst och konsten bygger på kulturen, knepigt?

Då är frågan, hur jag kommer se på konsten om tio år. Hur ser vi på konst idag och hur ser vi på den längre fram? Tar vi utställningar Warhol & Basquiat är det en tidlös konstform som aldrig blir omodern. Det är en konst som tilltalar såväl indieungdomen som farmor 70+. Det är klart att det kommer finnas olika konstnärer som poppar upp som idol deltagare och är stjärnor för en vecka men det är ovanligt att någon verkligen betar sig in i oss och sätter ett spår. Oftast behöver de dö först.

Jag kommer alltid stolt säga att jag inte gillar konst. Och med det menar jag Mona Lisa konst eller sten konst där någon hittat något som liknar något som blir värt mycket för att personen hittade det och sa ”kolla, konst”. Men egentligen älskar jag konst överallt annat. Och jag antar att jag får ge den andra sortens polotröjer, överklassmänniskor konsten en chans, som med allt annat här i världen. Om jag skulle vilja vara förnurlig nog hade jag avslutat min krönika med en häftig avslutning, grymt massa akademiska ord och en häftig touch som innehåller renässansen, romantikens och filosofernas tycke och tänkte på konst. Men riktigt det spåret vill jag inte gå in på. För just den avdelningen lämnar jag till människorna med polotröjerna. De får gärna diskutera om Mona Lisa är en man, realismens påverkan och kartlägga varje detalj av Leonardo Da vinci liv. Det gör mig inget, men det är heller inget som jag tänker förstå mig på. Jag lämnar de akademiska orden till de intresserade så kan jag fortsätta med min konstform (Dirty Dancing och Håkan hellström tillexmpel). För säger jag att Dirty Dancing är konst då är det väl det? Isåfall är jag nog den mest konstnärliga människan jag vet.

Cause I hade the time of my life

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0